kontroversialiteter

Snart måste alla länder som vill att jorden ska gå under om så lång tid som möjligt, författa en plan för hur de olika länderna ska agera, och hur mycket koldioxid som ska få släppas ut av varje land. Eftersom man egentligen inte kan straffa länder som inte håller sig till avtalet, måste alla vara med och bestämma, om man inte får med sig alla, kan man inte göra något åt det.

De länder som tillhör u-länderna, har en stark sammanhållning, och vill att de rika länderna ska betala deras kostnader i arbetet att minska utsläppen. Detta eftersom de anser att de rika i-länderna bär ansvaret för hur deras situation ser ut, och där har jag inget att säga. Dock har man sett på senare år, att en del u-länder faktiskt är rikare än en del av de länderna som ska gälla för att vara i-länder, och där kan man ju tycka att de kan betala för sig själva.

Sverige tillhör de få länder som faktiskt minskat sina utsläpp, och det kan man ju vara stolt över om man vill se kortsiktigt, men detta leder till mer import av varor, vilket leder till ännu mer utsläpp än om vi haft kvar vår egna utsläpp (på grund av transporter och eventuellt sämre utsläppsmetoder).

Jag tror det blir svårt med ett avtal i Köpenhamn, jag tror det finns en del länder som egentligen bara vill åka snålskjuts på de länder som satsar, och det borde finnas något sätt att motivera dem till att engagera sig, och inte tro att ”alla andra tänker på alla andra, då kan väl vi vinna lite på att ha kvar lite industri? Lite industri har ingen dött av”. Om det skulle komma fram ett avtal ur detta mötet, så tror jag inte det kommer bli så särskilt bra, mest eftersom förslaget som finns, redan är för dåligt och troligtvis inte kommer gå igenom.

Jag tror inte det blir bättre ju fler möten vi håller, psykologiska experiment har visat att människor tenderar att bli mer och mer egoistiska när man inser vad man har att vinna på att inte samarbeta. Därför behöver vi ett bra beslut.